Mariana

jag vet att du har funnits för mej & de är jag tacksam för..
jag vet att det har varit knas mellan oss men jag ska kämpa för det & de sägs att bästavänner som bråkar betyder äkta vänskap, du får mej att skratta varje gång jag är deppig.. med dig kan jag prata om exakt alltid,
med dig kan jag släppa mig själv fri och bara va den jag är, och känna mig säker
i vad jag än gör, och du ska veta en viktig sak att ingen kan komma i mellan oss Speciellt ingen kille!
nu tänker du a men Maria säger såna här ord till alla, men du ska veta att orden jag säger nu är direkt från mitt hjärta & de är sanna.. Ayo du är som en lillasyster för mig. du är den som jag Skrattar,gråter&fuckar ur med.
"vi vann varandras hjärta, och tsm ska vi besegra Smärtan",


kommer du ihåg de här? när du va i U.S.A

'' HAHAHA fett gulliga jag svar pagud ! oouft hahah den platsen du alltid traffar dina killar pa -.- hahhah fan vad lycklig jag e och se er sitta sadar min basta van & granne :D aaaaiight jag hoppas det haller LANGE maria ha han inte bara som reserv fattaru? for han e fett gullig han skulle aldrig vara otrogen mot dej tro mej bebis (; jag alskar dej jag vill verkligen att du ska vara lange med han jag menar det fan :O inte som dom hara dilan , milo & dom dar snorungarna ja man kan ha dom som vanner absoulut men inte tsm det blir for knazzigt va ? :P
JAG SER FRAM I MOT ERAN FRAMTID ! aiiiight :D  ''


HAHA saknar allt med dig.
synd att vi inte snackar på grund av BARN grejer! men jag hoppas att allt blir bra igen.

 va med min älskade sanna idag, hon va lite sur för att hennes kille va seg på att svara på sms haha.
sen har jag kollat på film (Tråkigt).  ska sova godnatt ;)

just nu så ser jag inget ljus i allt det här mörka, och jag vet inte hur jag ska orka mig igenom det här. det har varit mycket
spring fram och tillbaka med vännerna & honom.
och jag pallar inte det heller mer. ni som betyder något, ni vet det. och resten kan hålla sig borta. jag har många gåner också fallt ner på marken för att jag inte orkat längre, men jag har alltid rest mig upp med ett falskt leende på läpparna igen och låssas att jag mår bra, men innerst inne mår jag inte bra. jag har varit med om både motgångar och medgångar. men jag vet inte om jag orkar längre, hur ska jag orka kämpa? en person som jag verkligen behöver just nu finns inte hos mig längre, och det är tungt. jag vet inte hur det här kommer sluta eller hur det kommer fortsätta, men jag kan bara hoppas på att vinden vänder och att allt kan bli som förut, trots att jag vet att det inte kommer bli så. det är bara nåra personer som alltid funnits för mig, alltid stöttat mig, alltid älskat mig och alltid skyddat mig ifrån allt ont och det är mina flicks. det är dem jag älskar utav hela mitt hjärta, de är dem jag litar på, dem enda jag verkligen kan prata med.
 det kallas äkta kärlek! det är för dom jag kämpar, för dom jag lever. och jag tänker inte släppa dom än, det är för tidigt. men vafan är det värt att fortsätta hoppas på att det blir som förut med han med, eller ska jag ge upp? jag har hoppats länge nu och jag vet inte om jag orkar hoppas mer, inget förändras, allt blir bara värre och värre, och smärtan inom mig blir bara starkare och starkare. ett liv utan mening, ett liv utan något att leva för, det är inte värt ett skit. förut kände jag mig som en krigare, jag orkade kämpa emot alla motgångar, men jag blir bara svagare och svagare och snart orkar jag inte ens säga emot. jag har tagit emot så jävla mycket smärta & så jävla mycket skit, men jag gör ändå inget tillbaka, jag är rädd för att såra, svika. så istället tar jag all skit själv och försöker le och gå vidare. det ser enklare ut än vad det egentligen är. jag som upplever livet som ett helvete just nu är inte lätt, men jag hoppas att en dag, kommer allt jag hade förut tillbaka och att jag kan börja om, börja leva det livet jag levde förut. för det jag en gång hade, det är allt jag behöver. jag har många gånger sagt till vänner att jag inte orkar mer. men de säger att jag ska fortsätta hoppas att allt kommer bli bra igen. men jag börjar tro att de bara säger så för att göra mig glad. men tack för att ni ger mig hopp tjejer, tack för att ni ständigt finns där för mig och stöttar mig, jämt ställer upp för mig, lyssnar och förstår. lämna mig aldrig, ni är det enda jag har kvar. så med gråten i halsen, tårarna i ögonen och smärtan i min kropp, fortsätter jag att kämpa, trots att jag egentligen inte orkar. mina vänner, är en grymt stor del av mig, att ni jämt gör min dag så jävla bra, ni får mig att leva dag för dag som om det vore min sida, jag vill bara tacka er för allt nu gör. att mitt liv en gång i tiden va så jävla perfekt, och nu helt skit det är något jag inte förstår, men det är något jag får leva med. inget i livet är som man förväntat sig. det är inte över idag, men det kan det vara imorgon. trots allt så finns det alltid ett ljus i mörket och jag kämpar verkligen för att nå dit.

                             
                                                                                     

startar blogg, sugen på att blogga haha.